Efter begravningen samlades vi i den fina mässen. Otroligt vackra lokaler. Kändes så overkligt att vara där bland alla militärer. Samtidigt kändes det så naturligt, det var ju en så stor del av Gunnars liv. Ett oerhört fint och viktigt möte var med en kollega till Gunnar som var på plats i Afghanistan med Gunnar, just den dagen, just den stunden. När man träffade honom kändes det nästan som man träffade lite av Gunnar, märkligt, men så var det.
På kvällen samlades vi för en privat middag på en koreansk restaurang. Helt obeskrivligt fin kväll. Så mycket gemenskap och värme som fyllde det rummet har jag nog aldrig upplevt. Micke hade med sig gitarren och vi sjöng "You'll never walk alone" igen...och igen....
*kramar om*
SvaraRadera