Imorse när jag vaknade kände jag mig så himla ledsen. Efter begravningen slappnar man av och släpper fram sina känslor mer, iaf jag fungerar så. Börjar inse på riktigt att vår vän aldrig kommer tillbaka och det gör så fruktansvärt ont. Känns också så tomt på nåt vis att inte ha begravningen framför sig. Nu har man verkligen tagit avsked på riktigt.
Som tur är log livet mot oss idag och det kändes som att den strålande solen tröstade. Jag och Mr gick en långpromenad på isen bort till Hornstull och det var så befriande! Känns märkligt att vår vän inte ska se solen igen...fast jag tror ändå att han gör det på nåt vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar