Igår kväll när vi skulle hem och skyndade till tunnelbanan lyckades jag halka på ett nystädat, blankt golv på T-centralen (och nej, jag var INTE full och nej, jag hade INTE höga klackar), men ändå...HUR LYCKAS MAN??????!
Kände att foten vreds under mig, men det var knät som slog i golvet. Ni vet hur det är att ramla på offentliga platser, man reser sig upp fort som tusan, garvar, säger att det är okej och tar en snabbcheck runtomkring över vilka som såg. Precis så gjorde jag! Och slängde lite nonchalant med håret; "I'm fine baby!" Då gjorde det också bara lite ont i knät och vi garvade mest.
När jag sedan klev av tunnelbanan insåg jag att det gjorde riktigt ont i foten. Kylde ner den hemma, men intalade mig att det nog var okej. Inatt vaknade jag av galen smärta i foten och imorse kunde jag inte ens stödja på den. Gjorde verkligen jätteont! Så med tårar i ögonen var det bara att åka till aktuen....
...där fick jag såklart sitta och vänta, men det gick ändå hyfsat fort. Sedan skulle en manlig läkare OCH en manlig AT-läkare tillsammans klämma på mig. Blev lite obekväm måste jag erkänna (jamen, herregud, hur kul är det när TVÅ snubbar ska klämma på och inspektera ens fötter - man har ju kroppsdelar som är mer smickrande!) Läkarna trodde att det var brutet och nämnde ngt om "trauma" innan de skyndade iväg. Plötsligt kände jag mig inte så kaxig....
...
men jag hade tur! Det var ingen fraktur, bara "En rejäl stukning, med inre blödning..." Så med inlindad fot och mina första kryckor ever fick jag lämna sjukhuset. Trots det "positiva" beskedet var jag lite ledsen och tyckte synd om mig själv. Mina underbara kollegor hade ju dessutom bokat lunch för mig idag eftersom jag ska byta jobb....
...
Men efter lite pussar och kramar och lunch på ett av mina favoritställen blev jag iaf lite gladare igen! (ibland krävs det ju inte så mycket ni vet=)
... Jag drack espresso i solen och tänkte positiva tankar om att "jag hade tur i oturen" och att "jag minsann ska vara tacksam som har två ben att gå på i vanliga fall" osv. Visst ska man tänka så, men jag kan för f*n inte komma över hur klantig jag känner mig!
Well guys, det var lite av en dag det!
