Bjuder på en soluppgång från Italien...suck, saknar! Idag vaknade jag med en klump i bröstet, hade haft en så hemsk mardröm. Drömde att två av våra närmsta vänner dog och med tanke på allt hemskt som hände i vintras trodde jag att det verkligen var sant! Var tvungen att krypa upp hos Mr och berätta om drömmen - sådär som man gjorde när man var liten - och min första fråga var "lever de?..." Usch, vad hemskt det var!
Jag saknar vår vän Gunnar så sjuuuukt mycket och jag märker att sorgen bearbetas hela tiden. Minns särskilt en kväll på Sicilien. Vi hade en underbar middag i den mest romantiska miljö man kan tänka sig och livet var bara så vackert. Då sköljde det över mig hur tacksam jag var som fick sitta där med ngn jag älskar och ha det sådär fint... Saknaden och smärtan över att vår vän inte får uppleva sånt mer kramade plötsligt om oss. Det gjorde så ont! Vi höll varandras händer och satt tysta en stund, fångade upp varandra och sakta kom tillbaka till stunden....nuet, som ändå var så underbar.
Igår på Thailand Festivalen fick jag syn på de sötaste tvillingpojkar jag sett. De var kanske 8 år och var så slående lik vår vän - fast som barn. Mina ögon fylldes med tårar, men jag blev ändå glad över att se de pojkarna och känna saknad....det är också fint ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar