Äntligen! Ikväll tränade jag för första gången på 1,5 månad, tjohoo=) Var jättetrött efter jobbet och var såå nära att ställa in, men peppade upp mig med ren vilja. Det var tur att jag bokat med Maria, annars hade jag säkert bangat. Började nästan gråta när jag kom till SATS. Träning kommer alltid påminna mig och Gul. Så kom Maria och då insåg jag att senast vi tränade ihop så var allt som "vanligt". Hon sa tröstande Gunnar hade varit stolt över oss för att vi tränar nu. De orden fick mig att ta mig samman och fokusera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar