Igår hälsa vi på Micke och Carola och fick en jättegod middag. En riktigt trevlig kväll, men även känslosam. Micke spelade sin låt som han skrivit till Gunnar och tårarna började återigen rinna nerför mina kinder. Den var så fin och samtidigt var det oerhört starkt att höra. Det högg till i magen redan då jag kom dit eftersom jag är så van att se Gunnar hemma hos dem...men det var ändå en riktigt fin kväll.
"...the gun went Boom Boom Boom, n there's no room room room. No room for regrets...."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar