Nyhetsflöde...debatten är igång...bilder på vår vän flimrar förbi. Mitt i allt detta känner jag stark vänskap, kärlek och värme. Mer än på väldigt länge.
Kände sådan tomhet idag. Kroppen stängde av för en stund. Sedan pratade jag med min bror och med Elias. Killarna var på väg till Uppsala för att ta emot vår vän. "Vi kommer vara där. Vi kommer i alla fall vara där tillsammans..." De orden värmde och kändes lugnande. Samtidigt brast något inom mig.... Han kommer hem ikväll, men ändå inte. Min bror ringde nyss. Ceremonin hade varit vacker och det känns skönt att killarna fick vara där tillsammans. Jag vill vara stark nu, stark för mig själv, för min bror, för min pojkvän och våra vänner. Känner mig inte så stark nu...tårarna slutar inte rinna. En kollega tröstade mig idag;
"Fina Jenny,
du är så tapper som ens kan vara här idag.
Du är så tapper"
Kände mig allt annat än tapper, men de orden, just där och då, glömmer jag aldrig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar