Två overkliga dygn har passerat. Märkligt att de känts så långa. Tillbaka på jobbet...riktigt tungt! Var lite i min egen bubbla. Kände mig ensam. Ingen på jobbet kände ju vår Gunnar. Skönt att ringa vännerna. Alla går vi igenom samma overkliga verklighet på varsina håll. Vi stöttade varandra att gå till jobbet idag. Kändes viktigt. Stärker mig enormt att prata med er vänner som stod Gunnar närmast. Så oerhört tacksam för att just Ni finns just Nu! Några av oss samlades ikväll igen och åt middag ihop. Pratade, log, mindes. Fina bilder på Gunnar i tidningarna idag. Fina ord. Allt står där, svart på vitt. Kan ändå inte förstå!
Fina vän, imorgon när Du kommer hem
är killarna där och möter Dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar