Ikväll på ett café med en vän.
Igår delade vi den svåraste av stunder, den mest overkliga och mest smärtsamma. Samtidigt var det den finaste, den mest värdiga och mest kärleksfulla stund. Vi var tillsammans. Vi hade varandra. Jag kände värme, gemenskap och en vänskap som omslöt mig och gjorde mig lugn och stark. Min rädsla försvann och jag vågade vara nära. Vågade säga precis vad jag kände. Vågade ge en kram. Vågade ge en sista kram. Det gjorde ont att gå därifrån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar