Idag har ett år passerat sedan vår fina och modiga vän omkom i Afghanistan. Ibland kan man fortfarande inte förstå att det verkligen har hänt. Den där kalla och fruktansvärda dagen för ett år sedan som man helst vill glömma. Ja, då kändes livet ganska meningslöst och man var helt utmattad av chock och sorg. Jag tror att våra ljusa och fina minnen av vår vän hjälpt oss alla att resa oss och vilja fortsätta leva våra liv. Kanske lever vi mer nu än innan....
Bilden ovan som jag tog på min brors bröllop är mycket speciell för mig. Det var sista gången vår vän kom hem från Afghanistan och det var sista gången han fick träffa min bror. Det hugger i mitt hjärta varje gång jag tittar på bilden, både av glädje och av sorg. Jag vet hur oerhört mycket det betydde för min bror att han kom.
Sov gott fina vän. Du är oerhört saknad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar